Det blir alltid så fånigt när en bransch samlas för att dela ut priser till de sina. Oavsett vad det gäller.
Vanligtvis så utser man på diffusa grunder en kommitté som nominerar ett antal kandidater. Samma kommitté utser sedan en av kandidaterna till vinnare. I värsta fall sker detta på en TV-sänd gala där hela branschen får visa upp sig i sina finaste kläder.
Men det här är ju bara ett stort spektakel för att dra in pengar och skapa uppmärksamhet i branschen. Inget annat. De som har fått priser säger naturligtvis att de är stolta och glada. Vad ska de annars säga?
Och det verkar finnas hur många som helst: SvDs Bragdmedalj, DI: gaseller, Fotbollsgalan, Idrottsgalan, Rockbjörnar, 100-wattare m.fl.
Det fånigaste av allt är när man på galan presenterar alla de ”nominerade” och sedan låtsas ha ett kuvert med vinnarens namn på som läses upp av en välkänd profil. Alla känner väl igen ”And the winner is…”. Bra TV efter amerikansk förebild, tycker säkert de som arrangerar galorna. Urfånigt och fördummande tycker insiktsfulla tittare – och icke-tittare som undertecknad.
Ett litet undantag utgörs av SR:s Jerring-pris där svenska folket får vara med och rösta fram årets idrottare.
Lyckligtvis så slipper vi i år en av dessa evenemang: Nobelpriset i litteratur. ”Äntligen!” som den gamle Gert Fylking skulle ha sagt i sin förklädnad.
WMM
No comments yet.