Det var över tvåhundra år sedan vi låg i krig med Ryssland. Det tog en ände med förskräckelse. Sedan dess har det runnit mycket vatten genom Östersjön. Vi har haft ett par världskrig, ett kallt krig, ryska invasioner i Afghanistan och Ukraina samt en NATO-expansion in i forna östländer. Ryssland har gått från tsardöme till proletariatets diktatur till demokrati och är nu på väg tillbaka till en egen sorts ”Demokratur”, med allas vår Vladimir P vid rodret. Säg gärna ifrån, men nog verkar det väl som om den gode Vlad har expansiva planer?
Då står vi där. Med ett nerlagt försvar och utan att vara medlemmar i NATO. Vem hjälper lilla Sverige om stora stygga Ryssland bestämmer sig för att ta över landet? Ingen. Titta bara på Ukraina. Ingen lyfte ett finger.
Egentligen så är de inte så konstigt. Många tycker att en viktig anledning till att Sverige inte ska vara en NATO-medlem är att vi kan bli indragna i andras konflikter, som egentligen inte berör oss. Varför skulle då någon vilja risker allt för att hjälpa oss? Vi måste åter skaffa oss en egen försvarsmakt. Pronto!
Sverige borde införa allmän värnplikt igen. En hel årskull skulle försvinna från arbetsmarknaden och på så sätt snygga till statistiken. Vi kunde då dessutom blanda unga människor från Sjöbo och Fittja i samma logement. Ett integrationsprojekt som heter duga.
Det begriper väl vem som helst att vi i långa loppet inte skulle kunna stå emot ett ryskt anfall. Men titta på hur finnarna stod på sig sist när de blev attackerade. På samma sätt skulle vi kunna tala om att det finns en prislapp på att invadera konungariket Sverige.
No comments yet.