När nästan en vecka gått efter den förfärliga händelsen på Drottninggatan i Stockholm finns det några saker som träder fram. Vi tar det i punktform:
· Hur är det ens möjligt att köra en 15 tons lastbil i hög hastighet 650 meter nedför Drottninggatan en fredagseftermiddag utan att döda och skada fler än fyra plus femton? Det brukar ju vara alldeles svart med folk.
· Hatten av för snutarna! Med snutarna menar jag dom riktiga poliserna på gator och torg. Det här fixade dom riktigt bra. Låt vara att det förmodligen var ett scenario som man övat på, så att alla visste exakt vad som skulle göras. Men ändå, dom kan annat än att sätta fast hederligt folk som råkar köra för fort.
· Media gick upp i extas. Radio och TV sände kontinuerligt utan att ha något nytt att rapportera. Det var som om dom försökte pressa vatten ur en sten genom att intervjua alla som kom i deras väg.
· Som stockholmare och svensk så blir man litet förvånad över alla sympatiyttringar som kommer från olika håll i världen. I en jämförelse var väl dådet i St. Petersburg, härförleden, betydligt värre åtminstone när det gäller antalet döda och skadade. Man har ingen känsla av att reaktionerna var lika stora när det hände.
· Nu kommer en tålamodsprövande tid när politiker och ämbetsmän ska visa sig på styva linan och förbättra sina väljarsiffror och karriärer genom att visa sig handlingskraftiga. Ett exempel på detta är att vår kära infrastrukturminister redan kallat till ett möte med bl.a. åkerinäringen för att försöka utröna vad man kan göra för att undvika att detta sker igen.
· Var detta verkligen ett terrordåd? Ingen grupp har tagit på sig ansvaret. Man pratar litet löst om att den uzbek som gripits ska ha uttryckt sympatier med IS. Är det inte bara en förvirrad stackare som dödat fyra människor, skadat femton och förstört sitt eget liv?
WMM
No comments yet.