Vem ska man tro på?

Det är inte bara Tomas di Leva som har rätt att ställa sig den frågan.

 Alla som tar del av den information som kommer från vårt finansdepartement kliar sig nog också i huvudet:

Först hade vi en manlig finansminister. Han hade en litet löjlig hästsvans, men var ändå högt ansedd internationell. Han hyllades för att han hade stått emot alla krav på reformer (=spendering av skattepengar) och sett till att vårt land var väl rustat när finanskrisen bröt ut. Vi klarade oss väldigt bra i den senaste nedgången. En samstämmig omvärld gav honom tummen upp.

Nåväl, vid nästa val åker han ut och in kommer en kvinnlig finansminister. Hennes första åtgärd är att gå ut med informationen ”Det är tomt i ladorna!”. Va? Hur gick det här till? Vi hade ju bra ekonomi.

Två år senare så säger samma människa att den sittande regeringen lyckat få bort alla underskott som de fick ärva från den förra regeringen. Nu var allt frid och fröjd igen och det är dags att sätta sprätt på litet pengar igen, lagom till kommande valrörelse.

Vad är sant? Vad är lögn? Vad är taktik för att hindra de egna regeringskollegorna att kräva reformer (=pengar)? Vad är valfläsk? Det är omöjligt att veta. Man får välja vem man tror på utifrån den trovärdighet som människan ifråga utstrålar. Då vet jag vem jag väljer – trots den löjliga hästsvansen.

WMM

 

No comments yet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WMM White Middle-aged Men