Tänk om följande resonemang verkligen håller:
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade spridningen av åsikter via tryckta tidningar börjat fungera på allvar. Teknikgenombrott som t.ex. ångdrivna tryckerier och ånglok gjorde att det gick bra att tillverka och distribuera tidningar med politiska åsikter till folk som aldrig nåtts av förut. Mot slutet av perioden kunde till och med de mindre bemedlade läsa vad som skrevs. Eftersom källkritiken var obefintlig – ”Det stod ju svart på vitt!” – så kunde folket duperas enkelt. Kanske var det detta som till viss del ledde fram till första världskriget, den ryska revolutionen och andra katastrofer.
På 1930-talet fick vi ett nytt teknikgenombrott – radion. Den hade i och för sig funnits ett tag men det var nu som den slog igenom på allvar. Nu kunde man få höra de stora statsmännen i respektive land prata hemma i det egna vardagsrummet. Det som Hitler, Churchill och Stalin sade i radion måste vara sant. Idag vet vi att det mesta var ren propaganda. Det fanns ingen källkritik att tala om här. Den som tvivlar bör betänka Per Albin Hanssons ”vår beredskap är god”. Resultatet av det ovan sagda blev andra världskriget.
Nu har vi gjort ett nytt teknikgenombrott – minst sagt. Genom Internet och diverse applikationer kan i stort sett vem som helst nå ut med ett flöde av information till egentligen hur många som helst. Det kräver inte så mycket kapital eller kunnande. Vi kan som exempel nämna diverse aktörer på den politiska yttersta högerkanten i Sverige som ledarsidorna.se eller sverigebilden.se. Alltså – vem som helst sprida hur mycket lögner och hur mycket propaganda som helst.
Det finns bara ett sätt att värja sig från en befarad annalkande katastrof som har sin bas i främlingsfientlighet, islamofobi och antisemitism, och det är källkritik.
Vi måste ständigt, högt och ljudligt ställa frågor av typen: ”Är detta verkligen sant?”, ”Vad har du fått denna information från?” och ”Vilka syften har den som levererat informationen?”.
Börja nu!
WMM
No comments yet.