Kungen är kung.

Republikanska  föreningen ondgjorde sig på helsidesannonser i dagstidningarna när senaste prinsen föddes. Hur orkar dom?

Huruvida vi ska ha ett kungahus eller en president är väl av underordnad betydelse.  Liksom prioritet Ö. En riktig icke-fråga.

Den som förfärar sig över apanagets storlek bör nog sansa sig. Det är ytterst tveksamt om en president skulle vara billigare.

Jag har förståelse för att republik-förespråkarna tycker illa  om det faktum att man föds till ämbetet. Det känns inte riktig 2016. Men om vi ska rensa ut allt gammalt och otidsenligt i samhället så blir det stora förändringar! Ut åker julfirandet,  vi kan ställa in bandyfinalen, kräftor och surströmming försvinner från de svenska  borden o.s.v. Drabanterna vid riksdagens högtidliga öppnande måste genast avrustas!

Men monarkin är förlegad ur en annan aspekt också. Kungen och kronprinsessan Viktoria är de enda två i Sverige som inte har lagskyddat stöd för sin religionsfrihet. Svensk lag – säkert från Gustav Vasa tid – påbjuder nämligen att landets regent måste vara kristen protestant. Om han eller hon skulle  avfalla från denna tro så väntar inget annat än avsked. På grått papper.  (Även om pappret i fallet drottning Kristina inte var så grått)

Vi kanske skulle  börja i den ändan istället om vi vill ändra något.