Äntligen får vi njuta av en smula akademisk pajkastning.
Det var länge sedan det brände till ordentligt som det gör nu i Svenska Akademien. Om man bortser från en del små skärmytslingar som t.ex. bråket om huruvida Tintin och Pippi Långstrump är rasistiska eller inte. Anekdotiskt kan man också lägga till Peter Englunds totalsågning av Björn Ranelids författarskap. När han fick frågan vad han tyckte om att Ranelid deltog i TV4:s Let’s Dance svarade Englund: ”Allt som håller honom borta från skrivandet är bra”.
Sånt är litet roligt, men det är ingen riktig stuns i det hela. Med litet tur kan Akademien-fejden komma att trappas upp till Strindbergfejdens eller Krusenstjernafejdens nivåer. Dessa pågick i ett par år var, och involverade stora mängder kulturpersonligheter. Hoppas, hoppas, hoppas – för det är väldigt underhållande när svensk kulturelit strider om profetens skägg.
Just nu frågar man sig i tidningarna om inte Akademiens anseende skadas. Man listar kommentarer från stora tidningsdrakar runt om i världen och oroar sig för att Nobelpriset ska tappa i betydelse.
Man ska nog oroa sig mer över att Bob Dylan fick litteraturpriset senast. Det skadar anseendet mer än att några långsamma ordboksförfattare är osams.
Vad kommer sedan? Ska Astrid Lindgren få Polarpriset?
WMM
No comments yet.