Staten och (risk-) kapitalet

Dom har gjort det igen. Krossat ett fint gammalt företag. Dom, är riskkapitalisterna och företaget är Findus i Bjuv. Nu ska det läggas ner. Det är svårt att tänka sig att det inte kommer  att finnas produkter från Bjuv i våra affärer. Och jag hoppas att ingen inbillar sig att jag kommer att köpa några Findus-produkter i framtiden efter detta. Knappast.

Utan att kunna detaljerna om hur det har gått till så kan man lugnt anta  att det är det gamla  vanliga modus operandi som gäller för riskkapitalister. Köp ett bolag med skapligt  kassaflöde, strippa det på kapital och sälj det sedan vidare. Generellt kan man säga att dessa aktörer inte utvecklar företag utan att den avvecklar dem.

Försäljningen av bolaget sker givetvis till andra riskkapitalister. Inga andra kan få ihop en kalkyl till så pass höga priser. Det fina i det här är att bankerna luras att tro att prisnivåerna är ”marknadsmässiga” eftersom det ju finns en köpare och att en transaktion genomförs. Man bortser helt från det faktum att inga av bolagets konkurrenter eller andra riktiga marknadsaktörer köper bolaget. Man har helt  enkelt tappat markkontakten.

Bankerna, ja.  Dom är ju med och tar stor risk i detta. Belåningsgraden i riskkapitalfonderna är mycket hög. Det kommer vi att märka den när/om den här bubblan spricker. Men det gör ju ingenting för då går staten in och räddar bankerna med kapitaltillskott. Och som vi alla vet så ”gills” inte statliga pengar för dom är ju bara summan av våra skattebetalningar. Och skatt skulle vi ju ha betalat i alla fall….?